Lyssna på förordet:
Länk till att köpa boken:
https://bok.hstrom.se/products/119767231
FÖRORD
När min poetbror och kollega Hanna Himo introducerade mig för Wadih Saadehs poesi och person förundrades jag över detta märkliga författarskap. Denna mångvärldade människa kanske inte var människa helt igenom. Var han snarare ett
naturväsen – en hybrid mellan människa och det gröna, levande? Aldrig tidigare hade jag mött någon, så ett med allt skapat, på detta moderna vis.
Lyrikern, författaren och kulturjournalisten Wadih Saadeh föddes 1948 i Libanon. Hans första diktsamling var handskriven och publicerades och såldes av honom 1973 på Beiruts gator. Efter intensiva år av liv och skrivande också i Frankrike, England, Grekland och på Cypern bor Wadih Saadeh med familj i Australien.
Långt komna i Hanna Himos och mitt tolkningsarbete dök en fråga upp. Jag visste genom Hanna att Wadih inte längre skrev dikter ändå hoppades vi på poesi som svar. Det var mitt i natten på andra sidan jordklotet. Jag formulerade frågan, Hanna översatte och sände iväg den:
”Käre Wadih!
Du talar med oss läsare om berättelser utan berättelser, om stenarnas ljus och skuggans blommor och folk, om vindar som vandrar genom ditt bröst och om träden i ditt blod, du talar till rådjuret inuti ditt huvud och till lammet som betar i ditt hjärta, du ber oss att bära våra vedträn tillbaka till dess föräldrar och att följa efter vandraren.
Käre poet, dela med oss också detta:
Vad drömde
de sovande
vid vägkanten?
Högaktningsfullt
dina svenska uttolkare Elisabeth och Hanna”.
Svaret kom. Ögonblickligen. I form av en dikt.
Hur stor var inte den stunden. Och hur underskön dikten:
DEN SOVANDE PÅ TROTTOAREN
Den sovande på trottoaren
öppnar då och då sina ögon
ser på mig och mumlar
Känner du inte igen mig?
Var inte du jag
när jag vandrade kring?
Har vi inte korsat jorden tillsammans
ibland med våra fötter och ibland i glömskan?
Drunknade inte vi i floden tillsammans?
Och myrorna som delade väg med oss
Hur många gånger lyfte vi inte på fötterna
och bytte riktning för deras skull?
Jag ser på den sovande på trottoaren
och stannar upp
Den sovande på trottoaren
ser på mig
och går tillbaka till sin sömn igen.
Tolkningsarbetet med att ge Wadih Saadehs verk i urval svensk språkdräkt har rört sig långsamt och har parallellt med det skriftliga hela tiden varit muntligt undersökande för oss båda. Oändligt långa telefonsamtal för att Hanna som kan
nästan alla Wadihs dikter utantill skulle kunna lyssna till dem både på arabiska och på svenska. Också vännerna i Teaterförbundets pensionärslägenheter Höstsol där
jag bor, har genom hela denna tid varit en trogen testpublik för att jag skulle kunna känna av om rytm och ton i tolkningarna kändes rätt.
Nu ger vi Er, kära läsare, ett urval av den poesi den arabisktalande publiken över hela världen redan är väl förtrogen med och som givit sin poet så många priser och
utmärkelser att det nästan är skamligt att han först nu presenteras på svenska.
Men här är han!
Här är Maestro Wadih Saadeh!
Stockholm i februari 2023
Elisabeth Birgittasdotter Korndahl
Omslagsfoto: © Jonas Ericson, Ängsö naturreservat